Jag skulle föredra att föda honom med munnen,
låta honom bli en långt utdragen självrannsakan.
Jag skulle välja att få ut honom med munnen.
Inget annat.
Sen skriket vid födseln,
den långa navelsträngen.
Jag skulle föredra att föda honom med munnen länge, långsamt
genom spruckna mungipor. För jag kan inte gapa hur stort som helst
med hans ben mellan tänderna.
Sen han på golvet, moderkakan tung i munhålan,
födelseblodet som skingrar mina smakupplevelser.
Naken med spritandedräkt
och röda färglösa väggar.
Hans mor är inte här längre.
Preferia pari-lo pela boca,
deixar que seja um profundo exame de consciência.
Escolheria expulsá-lo pela boca
E nada mais.
Logo o grito ao nascer,
o longo cordão umbilical.
Prefiro pari-lo pela boca um longo tempo, devagar
através das comissuras quebradas. Porque a minha boca não é suficiente
com as suas pernas entre os dentes.
Depois, ele no chão, a placenta pesada sob o palato,
o sangue do nascimento que dispersa o meu sentido de gosto.
Nua com cheiro a álcool
e paredes vermelhas descoloridas.
A sua mãe que já não está aqui.
